Djupintervjuer är ett fantastiskt sätt att förstå sig på en företeelse eller en grupp människor. Hur gör man då djupintervjuer? Jo, det första steget blir att avgränsa den företeelse som du avser att studera. Nästa steg blir att göra någon form av urval. Urvalet måste vara strategiskt och får inte vara statistiskt eller slumpartat. Man måste handplocka ett antal fall för att maximera chansen att man råkar ut för företeelsen i fråga så många gånger som möjligt. Efter det sker datainsamlingen. Efter det gäller det att sortera datan och om du efter detta skulle sakna data i någon form, måste du gå tillbaka till fallen igen och utsätta dig mer målinriktat för de aspekter du saknar.

Skillnaden för samtal och intervju består i att intervjun innebär mindre spelrum för informanten och frågorna i intervjun är uppgjorda i förväg på ett annat sätt än i samtalet. Kvalitativa djupintervjuer innebär alltså inte att de är helt förutsättningslösa. Ett visst mått av struktur är nödvändigt för att intervjun ska förbli en intervju och hålla sig till det tilltänkta ämnesområdet. Det är graden av styrning, dvs hur mycket spelrum motparten har, som utgör skillnaden mellan samtal och intervju.

Den danske forskaren Steinar Kvale tar upp några aspekter som karakteriserar en kvalitativ forskningsintervju. Kvale menar att syftet med den kvalitativa intervjun är att beskriva och förstå centrala teman i den värld som den intervjuade upplever och förhåller sig till. Intervjun är sakorienterad och inte personorienterad. Vidare pekar Kvale på att det inte är meningen att man ska be den intervjuade att göra tolkningarna. Frågan om varför hen gör som hen gör är det i första hand intervjuarens sak att bilda sig en uppfattning om.

I en kvalitativ intervju vill man beskriva specifika situationer och händelseförlopp och inte ha generella svar. Konkreta men ändå öppna frågor är en bra utgångspunkt för djupintervjuer. En sista viktig aspekt är att intervjun är en interaktion mellan två människor. Intervjuaren och den intervjuade reagerar på varandra och påverkar varandra ömsesidigt. Det avgörande är att intervjuaren är så medveten som möjligt om den personliga dynamiken och kan dra nytta av den. Här kan en viktig faktor vara att vi som undersökare är så pass pålästa att vi kan ställa relevanta följdfrågor, och att vi kan avgöra om frågan ska omformuleras för att passa just den här personen. Snarare än att försöka reducera betydelsen av den mellanmänskliga interaktionen, gäller det att använda den medvetet.

Alasuutari menar att själva observationen i en kvalitativ undersökning aldrig kan ses som ett färdigt resultat, utan ses istället som ledtrådar till den tolkning man ska göra för att komma ”bakom” observationerna. Begreppet kvalitativ analys definierar Alasuutari som resonemang och argumentation som inte enbart är baserat på statistiska relationer mellan variabler genom vilka objekt och observationer beskrivs. En kvalitativ analys bygger på att man med hjälp av de ledtrådar man har samlat på sig gör en tolkning som leder till en förklaring till det fenomen man har studerat, på samma sätt som en detektiv som har olika ledtrådar i slutänden kommer fram till en möjlig lösning. Ju fler ledtrådar desto större chans att lösningen är rätt. Men en vetenskaplig undersökning som grundar sig på kvalitativa metoder kan aldrig sägas att utan minsta tvekan ha uppnått en riktig lösning på ett fenomen.

Kvalitativ analys kan sägas bestå av två faser. I den första fasen gäller det att först hitta en synvinkel på det material man har. För att göra det bör man prova att applicera olika synvinklar på sitt material för att sedan välja en eller flera av dem. När man sedan analyserar materialet gäller det att bara försöka uppmärksamma det som är väsentligt från den synvinkel man från början har valt. På så sätt bryter man ner materialet i mer hanterbara bitar. För att sedan göra materialet än mer hanterbar kombinerar man de olika observationer till en eller flera större observationer. Detta gör man genom att hitta en gemensam nämnare i de olika observationerna, eller genom att formulera en regel som man kan applicera på de olika observationerna. Som exempel kan man ta en sifferkombinationen bestående av siffrorna: 27, -9, 45, 81 och –36. Ur den kombinationen kan man hitta en gemensam nämnare, det vill säga 9. På samma sätt menar Alasuutari att man ska göra med kvalitativt material.

För att tolka och analysera det material man har ska man enligt Alasuutari försöka komma på ett antal varför-frågor som man använder i sin tolkning av ett material. Men i vissa fall kan det vara svårt att komma på sådana frågor för att det fenomen man studerar är för bekant. Det kan också vara så att fenomenet är alltför obekant och att man då istället kommer på för många varför frågor. När man till exempel studerar ett obekant folkslag är det lätt att fråga sig irrelevanta varför-frågor på grund av att man inte förstår den kulturens sätt att tänka och leva. I en sådan situation menar Alasuutari att man bör granska sitt eget tankemönster och vad som ligger till grund för det för att komma fram till användbara varför-frågor. Tvärtom blir det om man till exempel studerar sin egen kultur, då känns kanske alla varför-frågor istället banala och svaren självklara. Svårigheten ligger alltså i att se bakom sin egen självuppfattning och studera det som man själv uppfattar som naturligt. Ett sätt att göra det, säger Alasuutari, är att jämför ett liknade fenomen i en annan kultur och på så sätt väcka varför-frågor om sitt eget fenomen. Andra sätt att komma upp med bra varför-frågor är att se till tidigare forskning och jämför med sin egen, stämmer det överens, stämmer det inte överens och i så fall varför.

En viktig del i tolkningsprocessen är att vara medveten om och uppmärksamma saker som normativt beteende hos informanten. Genom att hitta normer hos den grupp man studerar skapar man också intressanta frågor om varför den normativa uppfattningen är vad den är hos en grupp eller i en kultur. Om den du intervjuar ger ett tydligt normativt svar, är det intressant att ställa sig frågande till varför hen tar en normativ position gentemot dig som intervjuare i just den frågan och varför hen ser det som en moralisk fråga.

Det blev en lång post, men jag tycker verkligen att metoden är intressant!